Lång historia, oviss framtid

36 000 år före nutid dateras de första fjällrävsfynden i Skandinavien. Men sedan verkar det som att fjällräven varit ovanlig eller till och med tillfälligt borta, under värmeperioden 9 000 – 5 000 år före nutid. Någon gång efter den senaste istiden vandrar fjällräven till Skandinavien och stannar kvar. Den är därmed en av våra äldsta däggdjursarter.

5000 år med fjällräv

De senaste 5 000 åren har den lilla räven varit en del av Skandinaviens djurvärld. Det är svårt att veta exakt hur många fjällrävar som en gång fanns i Skandinavien, men antalet lyor i fjällkedjan är tydliga tecken på att fjällrävarna en gång i historien varit betydligt fler än idag och även spridda över större delar av fjällområdet.

Under 1800-talet var fjällräven fortfarande en vanlig art i våra fjäll. Den svenska populationen kan ha bestått av 4 000 individer. Om man antar att populationen i Norge var ungefär lika stor, skulle fjällrävspopulationen i Skandinavien, under delar av 1800-talet, ha bestått av kanske 8 000 individer. Under lämmelår kan det då ha funnits uppemot 15 000 fjällrävar i Skandinavien. Idag finns knappt 400.

Eftertraktad päls blev utrotningshot

Fjällräven jagades intensivt under slutet av 1800-talet och under 1900-talets första decennier. Tidigare uppskattningar har visat att det i Norge fångades ca 2 000 fjällrävar årligen under perioden 1879- 1922. Likande uppgifter finns även för Sverige. Fjällrävens skinn var eftertraktat och steg i värde. Särskilt eftertraktat var skinnet från de blå fjällrävarna. De duktigaste jägarna kunde på kort tid tjäna in flera årslöner på sin fjällrävsjakt. Som en följd av den mycket omfattande jakten minskade antalet fjällrävar drastiskt.

I sista stund – fjällräven fridlyses

Fjällräven fridlyses till slut, men kanske kom fridlysningen för sent. I Sverige fridlystes den 1928, i Norge 1930 och i Finland 1940. Under den här tiden var den redan hotad till sin existens i hela vår Skandinaviska fjällkedja och i Finland och den hade jagats ned till så låga nivåer att den därefter fick svårt att återhämta sig och klara perioder av dålig tillgång på mat. Efter fridlysningen glömdes fjällräven mer eller mindre bort.

En framtid för vår gemensamma fjällräv – felles fjellrev

Intresset för fjällräven väcktes så småningom på nytt. Från 1970-talet och framåt påbörjades en kartläggning av var det fortfarande fanns fjällrävslyor längs vår skandinaviska fjällkedja. Fjällrävarna började inventeras och man följde även hur väl de reproducerade sig och lyckades föda upp sina valpar under olika år.

När det kommer till valkpullar så är variationen mellan olika år stor. Det är normalt för fjällräven och har sin grund i varierande tillgång på föda i form av fjällämmel och andra smågnagare. Variationen är alltså naturlig och i sig inget att oroa sig för. Men, problemet för fjällräven är att det totala antalet individer, i hela Skandinavien, är alltför få. Och situationen blir desto svårare, eftersom fjällrävarna dessutom förekommer i små åtskilda delpopulationer, med små möjligheter att nå varandra.

I Skandinaviens fjällområden finns idag en liten spillra av den fjällrävspopulation som en gång var. Ingen vet hur länge fjällräven kommer att finnas kvar i våra fjäll, men det finns hopp.

Tack vare projektet Felles Fjellrev, och insatserna från alla deltagande partners, så görs insatser för att på sikt säkra fjällrävens överlevnad i Skandinavien. Det handlar om kartläggning av lyor, årliga inventeringar och kontroll av föryngringar, stödutfodring av fjällrävar och reducering av antalet konkurrerande rödrävar i vissa fjällrävsområden.
I Norge har man dessutom etablerat en avelsstation där man föder upp fjällrävar som sedan sätts ut i lämpliga fjällrävsmiljöer. Och resultaten har varit positiva!

Det finns möjligheter att hjälpa vår gemensamma fjällräv – felles fjellrev – att överleva i våra fjäll.