Fjällräven, ett arktiskt hunddjur
Fjällräven är en av Skandinaviens äldsta däggdjursarter. Den är en vanlig art i Sibirien, i Nordamerika och på Grönland och Svalbard. I Skandinavien finns dock bara några få kvar, långt upp i norr. Där lever de på högfjället, ovanför trädgränsen. Den skandinaviska fjällrävstammen finns i Sverige och Norge och består av ungefär 300 vuxna individer (2016). Fjällrävarna är till viss del isolerade från varandra glest spridda i små populationer i östra Finnmark, inre Troms, Saltfjellet/Södra Arjeplogsfjällen, Børgefjell/Borgafjäll, Sylane/Helags, Dovrefjell och Finse.
Det lilla hunddjuret väger omkring 2,5–5 kilo och är 45–67 cm lång. Svansen är ungefär 25–43 cm lång. Fjällräven förekommer i två olika färgvarianter, vit och blå. Den vita räven har en helt vit vinterpäls, men på sommaren får den en brun färg, med gula partier på undersidan av kroppen. Den blå räven är helt brun på sommaren och får en stålblå färg under vintern. Färgen är ärftlig och det kan finnas både vita och blå valpar i samma kull. Den blå färgen är dominant på samma sätt som den bruna ögonfärgen är dominant över den blå hos människor. I våra fjällområden finns det fler vita än blå rävar. I kustområden dominerar dock den blå färgen, sannolikt genom att den där ger ett bättre kamouflage och skydd mot andra rovdjur.
Klarar livet i en frysbox
Fjällräven är extremt väl anpassad till ett liv i arktiskt klimat och kalla förhållanden. Den är liten och kompakt med korta ben, rundade öron och har lätt för att lagra fett på kroppen. Vinterpälsen har den bästa isolerande förmågan som har uppmätts bland däggdjur. På vintern är dessutom undersidan av tassarna täckt med päls. Blodådrorna i benen ligger tätt intill varandra. Det varma blodet som strömmar ut i benen värmer upp det kalla som är på väg tillbaka. Benen håller på så sätt en lägre temperatur än resten av kroppen och värmeförlusten minskas. Pälsen gör att fjällräven utan problem klarar temperaturer runt -40°C. Fjällrävar som lever i extrema arktiska miljöer kan ibland råka ut för temperaturer ända ned till -70°C.
På fjället lever fjällrävarna i utgrävda lyor. Gärna med flera ingångar. Matrester och spillning samlas på lyan. Det har en gödslande effekt och på lyorna växer ofta flera olika växter, inte minst färgglada blommor. Utan att fjällräven vet om det själv så är fjällräven något utav en trädgårdsmästare.
Familjeliv på fjället
Fjällrävarna lever i par. Båda föräldrarna deltar i uppfostran av valparna och försvarar ett gemensamt revir. I mars-april är det parningstid och ungarna föds i maj-juni. Kullstorleken varierar och kan bestå av 2-16 valpar.
Valparna lämnar oftast lyan på hösten. I början gör de kortare turer bort från lyan. Senare vågar de sig längre bort och så småningom etablerar de egna revir. Om tillgången på mat är god kan honor från fjolårets kull stanna kvar i föräldrarnas revir.
Storleken på reviret varierar med tillgången på mat. I rika kustområden kan reviren vara 5–15 kvadratkilometer, medan de i kargare tundra- och högfjällsmiljöer kan bli upp till 60 kvadratkilometer stora.
Allätare med smak för lämmel
Fjällräven är en typisk allätare och den kan äta i stort sett vilken mat som helst för att överleva. Men den föredrar lämmel. Fjällrävspopulationen följer svängningarna i gnagarbestånden. Under år med mycket lämmel finns det alltså god tillgång på föda och då föds många valpar.
Under sommar och höst äter fjällräven allt den kommer över och bygger upp ett isolerande fettlager och fettreserver som den sedan förbrukar under vintern. Fjällrävarna kan även hamstra föda och gräva ner byten när det finns mycket att äta. När vinterstormarna rasar som värst blir det ändå tufft för fjällräven. Då lägger den sig i lä och låter sig täckas av snö.
Läs mer om fjällräven här: Fjellrevens biologi